Jag befinner mig omsluten av värme och trygghet i detta mörker. Ett mörker som ändå strålar av ljus. Svävande, lekande i ett tyngdlöst tillstånd. Vid min kropp är en stor strålande kula förankrad och jag vet att vi snart ska skiljas åt. Vi har tillbringat ett liv som är långt som ett ögonblick tillsammans och nu är det dags att ta farväl. Vi leker en sista gång i detta tyngdlösa tillstånd innan strängen brister och vi skiljs åt. Kulan försvinner ut till det oändliga genom den lilla lins som öppnas i väggen. Jag hinner se en helt annan värld genom linsen innan den sluts igen. Jag saknar dig inte du strålande kula som varit fäst vid min kropp så länge men ändå så kort tid. Jag vet att du får ett bra fortsatt liv och jag vet att en ny uppgift väntar mig. En ny lins öppnar sig och en ny vän kommer in och fäster sig vid min kropp. Min nya vän och jag kommer att tillbringa många dagar och år tillsammans. Ända tills vännen vuxit sig stor och stark och är full av kunskap som den tar med sig ut till den yttre världen.

Jag blir nyfiken på den yttre världen och svävar mot där linsen var.

Tar mig ut på andra sidan och där ser jag var jag varit och var jag befinner mig i mitt liv.

Jag är mitt eget öga !

Jag förstår nu att jag bär all kunskap inom mig om jag bara tillåter mig själv att se den!

Du och jag bär alla på kunskapens kula och allt vi behöver, inom oss !

Tag fram den och använd den, du vet att du har den!