Drömväven

Det var uti ungdomens dagar, jag vävde då drömmar så skär

Men trådarna tappat sin fägring och drömväven har gått isär.

Oh ljuvliga tid som försvunnit men minnet av den lever kvar.

Jag vandrar bland gator och gränder i drömvävens randiga stad.

Jag vävde min drömväv av kärlek, och falskheten fick ej nån chans.

Att smyga sig in i bland varpen jag skulle för evigt bli hans.

Oh ljuvliga tid som försvunnit men minnet av den lever kvar.

Jag vandrar bland gator och gränder i drömvävens randiga stad.

Men bilden förändras med åren och borta är han som var min.

Men än går min skyttel bland tråden och röd är den färg jag slår in.

Oh ljuvliga tid som försvunnit men minnet av den lever kvar.

Jag vandrar bland gator och gränder i drömvävens randiga stad.

Ja drömmar kan vävas om silver och drömmar kan vävas om guld.

Men jordiska vävar försvinner men drömvävens saga finns till.

Oh ljuvliga tid som försvunnit men minnet av den lever kvar.

Jag vandrar bland gator och gränder i drömvävens randiga stad.

Texten är skriven av min mormor Hulda Isacsson 
till minne av min morfar Alf.

Hon skrev många texter som hon spelade upp för oss på sin cittra eller munspel. Jag minns henne med munspelet i fickan och alltid gnolade hon på någon låt hon skrivit. Min mormor var en fantastisk kvinna!

© 2002 Hulda Isacsson