Med varsam fot beträder jag din värld. Den värld som finns nära mitt hjärta men ack så långt bort. Den värld som finns till för de saknade vännerna, djuren och människorna. En värld där de finner sin ro och lycka för ett tag innan det är dags att återigen stiga ner på vår jord. En värld där allt är frid, lugn och ro, en värld i vila från det som varit och det nya som komma skall.

Jag beträder dagligen din värld utan att tänka medvetet på det. Vi vandrar hand i hand i parallella världar, nära varandra. Sträcker jag bara ut min hand så finns du där, så nära men ändå så långt bort. Mitt medvetande klarar inte att ta in din omedelbara närhet i jordiskt tids och rumsperspektiv.

Det känns ändå trösterikt att veta att Du finns där och en dag hoppas jag kunna känna av din värld och din fysiska närhet. Vår gemensamma länk är moder jord som ger oss båda husrum, bara i olika dimensioner. Men likväl delar vi samma jord. Den jag vandrar på med min klumpiga fot, och den Du beträder i sublimare form med stor vördnad.

English!