Min resa till en annan dimension Den tar sin början ute på gatan i häst och vagn hur enkelt och vardagligt som allra helst. Färden går vidare rakt över hela vår underbara jord och nu är jorden platt. Jag och min svartklädda kusk färdas rakt ut över jordens yttersta gräns och med ett skutt är vi land lösa utan att dras ner av magnetfält eller tyngdlag. Framför mig finns bara underbar svart natthimmel och millioner stjärnor leder vår väg. Till något av det vackraste och underbaraste jag någonsin upplevt, universums djup. Det är ofantligt och gränslöst och lugnt att färdas i detta stjärnbeströdda mörker. Långt framme vid universumhorisonten ser jag en borg svävande utan landkänning. Min kusk stannar framför borgen och bjuder mig in i denna ofantliga byggnad, mitt i detta ofantliga universum. Det är fest i borgen men bara jag är inbjuden som hedersgäst den kvällen. Jag börjar mitt sökande efter liv och hittar till slut en trappa som leder uppåt. En smal lång spiraltrappa som aldrig tycks ta slut. Det känns som jag klättrar uppför dessa trappor ett helt liv, de tycks aldrig ta slut. Vad ska jag möta när jag når mitt mål, slutet av denna oändliga spiraltrappa ? Mötet med den mest underbara varelse jag någonsin sett är värd all möda i världen att ta sig upp för denna oändligt långa trappa. Äntligen upp vid målet kikar jag ut över det mest underbar rum jag någonsin skådat. Jag har kommit upp i en rund borg av sten som glänser som guld. Runt borgen är det öppna båg formade fönster och en vit svala flyger ut och in som den vill. När jag skådar ut genom dessa båg formade öppna fönster ser jag den mest underbara natthimmel, millioner stjärnor strålar mot mig och min vän. Min vän bjuder mig in till sitt tornrum och vi går sakta fram till ett av de båg formade fönstren. Bredvid detta fönster står en kista klädd med svart sammets duk och på denna kista står en kalk och glänser. Min vän tar kalken i sin hand och sträcker ut den till universum som fyller kalken med stjärnor. Dom rinner rakt ner i kalken och natthimmeln blir nästan tömd på stjärnor, allt hamnar i kalken. Vi ska skåla i stjärnhimmel ! Men först måste jag läsa brevet han skrivit till mig...... Jag tar upp brevet och ser att det är undertecknat med Följ den här länken och läs vad det stod i brevet och läs texten i sin helhet "Din bäste vän livet"     Den oerhört vackra illustrationen på denna sida  har Lise-Lotte gjort till mig. Tusen tack för din hjälp!