Jag går utmed gatan

Det är ett djupt hål i trottoaren

Jag faller ner i hålet

Jag är förlorad.....Jag är hjälplös.....Det är inte mitt fel

Det tar en evighet att komma upp

Jag går utmed samma gata

Det är ett djup hål i trottoaren

Jag låtsas att jag inte ser det

Jag faller ner igen

Jag kan inte tro att jag är där igen, men det är inte mitt fel

Det tar fortfarande lika lång tid att komma upp

Jag går utmed samma gata

Det är ett djupt hål i trottoaren

Jag ser att det finns där

Jag faller ner ändå.....Jag vet var jag är.....Det är mitt fel

Jag går utmed samma gata

Det är ett djup hål i trottoaren

Jag går runt det

Jag går utmed en annan gata.........

Den här texten har jag fått av en god vän men dessvärre vet vi inte ursprunget.

Jag kan inte låta bli att fundera över hur det går på nästa gata...

Är det så här vårt liv gestaltar sig med alla fallgropar och vurpor vi måste ta oss igenom på vår vandring.

Varför lär vi oss inte efter första misstaget och lär oss känna igen problemet så vi sen vet hur vi ska hantera det.